Det är verksamhetens arbete med egenkontroll som är i fokus. Tillsynsmyndigheten ska göra en bedömning av verksamhetsutövarens redovisning av sin egenkontroll.
Verksamhetsutövaren ska vidta de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som krävs för att vattenmiljön inte försämras på ett otillåtet sätt. Verksamheten får inte heller äventyra miljökvalitetsnormen. Tillsynsmyndighetens bedömning ska främst grunda sig på verksamhetens redovisning av sin egenkontroll. Det vill säga verksamhetens utsläpp och dess effekter i vattenmiljön.
Verksamhetens redovisning måste utgå från hur relevanta ämnen (ekologisk status) eller parametrar (ekologisk status och kemisk status) riskerar att påverkas och om en otillåten försämring kan uppkomma.
Verksamhetsutövaren måste även redovisa hur vattenförekomstens ekologiska status eller ekologiska potential samt kemiska status riskerar att påverkas i framtiden och vilken betydelse verksamheten har för möjligheterna att nå den status eller den potential den aktuella vattenförekomsten ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.
Det finns gränser för vad tillsynsmyndigheten kan kräva in. Krav på undersökningar kan endast ställas som omfattar verksamhetens effekter på vattenmiljön. Resultat från provtagningar med mera behöver gå att koppla till verksamhetens utsläpp då det bland annat är utifrån dessa utsläpp som bedömning görs om behov av skyddsåtgärder eller försiktighetsmått och ytterligare krav.
Havs- och vattenmyndigheten presenterar ett urval av de regler som tillsyns- och prövningsmyndigheterna behöver ta hänsyn till när man tillämpar miljökvalitetsnormer för vatten.
Regler för att tillämpa miljökvalitetsnormer, Havs- och vattenmyndigheten