Vid torka och vattenbrist

Det finns inget lagstöd för hur vattnet ska fördelas mellan olika intressen. I praktiken är det först till kvarn som gäller för att söka tillstånd.

I situationer med vattenbrist kan det uppstå konkurrens om vattnet mellan olika intressen. Det naturliga ekosystemet i vattnet behöver en viss vattenmängd samtidigt som det finns tillståndsprövade vattenuttag där man förväntar sig kunna ta ut vatten för sin verksamhet, exempelvis till dricksvattenförsörjning, bevattning för jordbruk eller processvatten till industrier. Det finns dessutom fastighetsägare, föreningar och företag som vill ta ut vatten även om de saknar tillstånd. I vattendrag och sjöar kan vattenflöden och vattennivåer också påverkas av hur vattenkraftverk och andra vattenregleringar bedriver sin verksamhet.

Havs- och vattenmyndighetens uppfattning är att de som har tillstånd till sitt vattenuttag också har företräde i nyttjandet av vattenresursen när det råder vattenbrist. Det betyder att de som saknar tillstånd bör upphöra med sina vattenuttag vid vattenbrist. Det gäller även de som har anmält sitt vattenuttag enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken eftersom en anmälan saknar rättskraft enligt 24 kap. miljöbalken (vattenuttaget har inte prövats gentemot andra enskilda intressen). Havs- och vattenmyndigheten anser att undantaget i 11 kap. 12 § miljöbalken inte borde vara möjligt att åberopa för vattenuttag i situationer med vattenbrist. Havs- och vattenmyndigheten utgår från att de som utför vattenuttag för en- och tvåfamiljsfastighets husbehovsförbrukning (det vill säga undantaget enligt 11 kap. 11 § miljöbalken) är sparsamma och undviker att använda vattnet för att exempelvis fylla pooler, vattna trädgårdar och tvätta bilen när det råder vattenbrist. Mer finns att läsa på Havs- och vattenmyndighetens webbplats

Av 9 kap. 6 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet framgår att om flera fastigheter är beroende av samma grundvattentillgång för förbrukning till husbehov, ska vattnet fördelas mellan dem efter vad som är skäligt, om fastigheternas behov inte kan täckas helt. Vid en sådan fördelning får en fastighet inte berövas vatten, som den med hänsyn till läge och naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör anses ha företräde till.

Regeringen har under 2023 inlett arbetet med en ny livsmedelsstrategi för jobb och hållbar tillväxt i hela landet.  I Regeringens proposition 2016/17:104  föreslås en strategi för en långsiktigt hållbar och konkurrenskraftig livsmedelskedja. Strategin ska ses som en plattform utifrån vilken politiken ska utformas fram till 2030.

I rapporten Jordbrukets behov av vattenförsörjning, rapport 2018:18 (pdf) har Jordbruksverket rapporterat regeringsuppdraget jordbrukssektorns behov av vattenförsörjning. Av rapporten framgår att för vattenuttag i mindre sjöar och vattendrag bör man redan nu planera för en framtida bristsituation.

Havs- och vattenmyndigheten har genomfört regeringsuppdrag gällande möjligheter att använda föreskrifter för att motverka allvarlig vattenbrist. I rapporten Fördelning av vatten i torkans spår redovisas resultatet.

Slutsatsen blev följande;

Myndighetens slutsats är att det i nuläget finns alltför stora kunskapsluckor kring uttagen av vatten för att det ska vara meningsfullt att konstruera föreskrifter om uttagsbegränsningar. Kunskapsbristen gäller uttagens lokalisering, uttagna mängder och uttagsmönster. Eftersom många vattenuttag är undantagna krav på tillstånd eller anmälan i lagstiftningen så registreras och journalförs heller inte uttagna vattenmängder. Detta innebär att det är svårt att uppskatta hur mycket vatten som är möjligt att spara med hjälp av begränsningsregler. Det är heller inte möjligt att kontrollera efterlevnaden av eventuella begränsningsregler. Sammantaget innebär detta att det saknas praktiska förutsättningar att idag ransonera vatten mellan olika nyttjare på ett trovärdigt sätt.

Läs mer i Rapport 2018:3 Fördelning av vatten i torkans spår (pdf)

I det fall vattenbristen är ett faktum finns det ett antal viktiga hållpunkter man kan utgå ifrån:

• Det är viktigt att komma ihåg att 2 kap. miljöbalken (de allmänna hänsynsreglerna) alltid gäller. Vid torka och/eller vattenbrist kan förutsättningarna ha förändrats och det kan krävas att extra hänsyn gällande till exempel naturvärden etc.

• Enligt 2 kap. 10 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är den som bedriver en vattenverksamhet skyldig att vid allvarlig vattenbrist avstå det vatten som är oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen. Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som bedriver verksamheten eller råder över vattentillgången att iaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får då bestämma att beslutet skall gälla även om det överklagas.
  Följande är hämtat från Havs- och vattenmyndighetens webbplats: För att bestämmelsen ska bli tillämplig torde även krävas att möjligheterna att föreskriva om begränsningar i användningen av allmänna VA-anläggningar vid perioder med vattenbrist har utnyttjats fullt ut och visat sig vara otillräckliga för att hantera vattenbristen.

• Enligt 26 kap. 9 § miljöbalken har tillsynsmyndigheten möjlighet att förbjuda tidigare anmälda vattenuttag i en bristsituation.

• Kommunen kan med stöd av 9 kap. 10 § miljöbalken införa en tillståndsplikt för nya grundvattentäkter i områden där knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma. Även om dessa grundvattenuttag inte kräver tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken så omfattas de av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och av krav på egenkontroll enligt 26 kap. 19 § miljöbalken. Detta gäller om det behövs för att hindra olägenheter för människors hälsa skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt för sådana anläggningar som redan finns.
• Enligt 9 kap. 8 § plan- och bygglagen får kommunen också, om det finns särskilda skäl, bestämma att det krävs bygglov för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för de grundvattentäkter som anges i 11 kap. 11 § i miljöbalken.
• Länsstyrelsen kan vägleda kommunerna i att ge vattenbesparande åtgärder men observera att det är kommunens ansvar att avgöra när begränsningar behövs. Kommunen kan i sina föreskrifter för användning av allmänna VA‑anläggningar föreskriva om begränsningar i vattenuttaget under perioder med vattenbrist. Till exempel är det vanligt att kommunerna utfärdar bevattningsförbud under perioder med torka i syfte att säkerställa att det finns vatten för hushållsbehov. Detta gäller då begränsningar för det kommunala dricksvattnet i den aktuella kommunen. När det gäller bevattning med vatten som tas direkt från sjöar och vattendrag är det tillsynsmyndigheten som utfärdar förbud mot varje enskilt vattenuttag.