När verksamhetsutövaren har lämnat alla uppgifter som behövs och remissyttranden har inkommit påbörjas bedömningen av ärendet.
Vid bedömningen ska en utredning göras för att ta reda på om allmänna eller enskilda intressen kan påverkas av det planerade vattenuttaget.
Risken för negativ påverkan beror på hur stort vattenuttaget är i förhållande till vilka flöden/vattennivåer som finns på den aktuella platsen under den tidsperiod då uttaget ska göras. Här följer några exempel på effekter som kan uppkomma av vattenuttag i ytvatten:
För mer information om miljöeffekter av vattenuttag, se Havs- och vattenmyndighetens vägledning om miljöeffekter i ytvatten vid vattenuttag (pdf). Påverkan eller skador kan också uppkomma i anläggningsskede eller genom utsläpp från maskiner och pumpar.
Det är viktigt att tänka på att en påverkan inte nödvändigtvis behöver uppstå. En bedömning om detta måste göras i varje enskilt ärende. I den fortsatta texten finns några avsnitt som kan vara till hjälp vid bedömningen. En bedömning måste dock göras i varje enskilt fall och det kan finnas ytterligare faktorer att ta hänsyn till i den enskilda bedömningen. Enligt hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken ska den som avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka skador eller olägenheter för människors hälsa eller miljö och det gäller även för val av plats för åtgärden. En rimlighetsavvägning av nyttan med försiktighetsåtgärderna jämfört med kostnaderna ska göras i enlighet med 2 kap. 7 § miljöbalken.
I dokumentet ”Exempel på försiktighetsmått” ges förslag på formuleringar av försiktighetsmått i beslut.
Om det planerade vattenuttaget berör en vattenförekomst är det viktigt att bedöma om vattenuttaget påverkar statusen och möjligheten att uppnå normen med stöd av 5 kap. 4 § miljöbalken.
För en grundgenomgång av miljökvalitetsnormerna i vatten, se avsnittet Grunder om MKN vatten i Miljösamverkan Sveriges handläggarstöd om MKN vatten och tillsyn av miljöfarlig verksamhet.
Relevanta kvalitetsfaktorer för ekologisk status kan vara biologiska, fysikalisk-kemiska, hydrologisk regim i vattendrag samt kvalitetsfaktorer för kemisk status. Uppgifterna hämtas från VISS (Vatteninformation Sverige).
Tillsynsmyndigheten behöver använda reglerna om miljökvalitetsnormer i varje enskilt fall och ställa de krav som behövs för att miljökvalitetsnormerna ska följas, enligt 5 kap. 4 § miljöbalken samt 2 kap. 7 § miljöbalken. När tillsynsmyndigheten ställer krav på försiktighetsmått och skyddsåtgärder behöver den, med stöd av det underlag som verksamhetsutövaren redovisar, granska hur den aktuella verksamheten påverkar möjligheten att följa miljökvalitetsnormen. Bedömningen behöver bland annat utgå från den aktuella statusen i vattenförekomsten samt vilka kvalitetsfaktorer inklusive parametrar som kan komma att påverkas. Bedömningen görs mot den beslutade miljökvalitetsnormen och utifrån vilka andra betydande mänskliga påverkanskällor som finns.
En myndighet eller en kommun får inte tillåta att en verksamhet eller en åtgärd påbörjas eller ändras om detta, trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter, ger upphov till en sådan ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm. Skrivningen i 5 kapitlet går längre än skälighetsavvägningen som ska göras enligt 2 kapitlet 7 § miljöbalken. Mer information om det underlag som behövs finns på Havs- och vattenmyndighetens webbplats.
Vid bedömningen av om ytterligare ett vattenuttag är tillåtligt i ett vattensystem bör man titta på vilka andra vattenverksamheter som finns i samma system för att bedöma deras sammanlagda påverkan. Det kan vara svårt att göra en bedömning av hur många små vattenuttag tillsammans kan påverka, det vill säga den kumulativa effekten. Ett sätt att bedöma den kumulativa effekten är att använda SMHI:s simuleringsverktyg YtSim. Ett annat sätt att bedöma den kumulativa effekten kan vara att ta hänsyn till registrerade vattenuttag som lagts in i tillsynsregistret Älvan. Mark- och miljöGIS (före detta Miljöboken) kan användas för att lokalisera tillståndsgivna vattenverksamheter som finns i området. Mark- och miljöGIS kräver särskild behörighet, mer information om detta hittar du på den länsstyrelseinterna samarbetsytan om Mark- och miljöGIS.
För att bedöma skyddsvärde och vattenmiljöns känslighet görs en utredning av vilka naturvärden och skyddade områden (biotopskydd, naturreservat, Natura 2000 med flera) som finns i vattenmiljön. Saknas underlag kan det ibland vara befogat att verksamhetsutövaren får göra en naturvärdesinventering eller elfisken. Här kan ärendekontrollen i länsstyrelsernas webbGIS vara till hjälp.
Tillsynsmyndigheten behöver göra en bedömning av hur vattenuttaget påverkar flödet i vattendraget eller nivån i sjön. Vilka flöden förekommer normalt, vad ligger MHQ, MQ, MLQ, LLQ på?
Planerat uttag behöver ställas i relation till nuvarande flöden. Om verksamhetsutövaren inte har presenterat egna vattenmätningar kan SMHI:s vattenmätningsstationer och vattenwebb användas för att få en uppskattning om flödet. På SMHI:s vattenwebb finns modellerade flöden framtagna för flertalet vattendrag i Sverige. På vissa platser har SMHI flödesmätningsstationer som bidrar med uppmätta värden till modellerna. För de allra minsta vattendragen finns oftast varken flödesmätningsstationer eller modellerade data.
SMHI:s scenarioverktyg YtSim kan användas som stöd för bedömning av hur ytvattentillgången påverkas av vattenuttag. YtSim är ett scenarioverktyg som beräknar hur ytvattentillgång påverkas av vädervariation, regleringar och vattenuttag. Verktyget kan användas för att utvärdera olika åtgärders relativa effekter på ytvattentillgången i en övergripande känslighetsanalys.
Om det finns risk att en sjös nivå sjunker med mer än någon mm per år/uttagsperiod/bevattningsperiod på grund av uttaget så kommer det få följdverkningar på flödet i vattendraget nedströms sjön. För små vattenuttag där underlag om påverkan på vattennivå saknas i anmälan kan tillsynsmyndigheten istället göra en överslagsberäkning för avsänkningshastigheten (α) genom att dividera det årliga uttagets storlek (quttag) med sjöns area (Asjö) (α= quttag/Asjö).
När det inte är möjligt att enkelt avfärda att vattenuttaget får följdverkningar på flödet nedströms behöver verksamhetsutövaren i en komplettering av anmälan redogöra för påverkan på flödet i vattendraget nedströms. Detta kan göras genom att verksamhetsutövaren tar fram en avbördningskurva för hur vattenuttaget påverkar flödet i vattendraget nedströms. För mindre uttag ur sjöar där det kan konstateras att vattenuttaget inte har någon påverkan på sjöns vattennivå är det sällan något problem med uttaget.
När det gäller vattenuttag ur ett vattendrag är det viktigt att titta på den momentana påverkan av uttaget. Det är vanligt att ett uttag görs under en begränsad tid på dygnet (t.ex. en timme). Då är det inte relevant med en jämförelse mot dygnsmedel eller årsmedel utan det är den momentana effekten av uttaget som har störst påverkan på vattendraget och det är extra viktigt att jämföra uttaget mot lågvatten.
Med ett förändrat klimat, där vi kan förvänta oss större skillnader jämfört med idag mellan torra och våta perioder och att nederbördsmönstren rubbas är det viktigt att även utreda hur vattendragens flöden förändras i framtiden. Det är bra att titta på mitten av seklet (2021–2050) då det inte är allt för avlägset och kan verka mer relevant för prövningen. SMHI har information om framtida vattenförhållanden. Kontrollera även med din länsstyrelses klimatsamordnare eller vattenenhet om din länsstyrelse har gjort egna analyser över framtida scenarion för sjöar och vattendrag i länet.
Ett ekologiskt flöde är den del av den naturliga vattenföringen som måste finnas i vattendraget för att det inte ska uppstå negativa ekologiska konsekvenser. Ett ekologiskt flöde måste finnas i vattendraget året om, även när vattenflödet är litet. Hur stort vattenflödet måste vara för att det ekologiska flödet inte ska underskridas måste anpassas efter de förhållanden som råder på den plats där vattenuttaget ska göras. Om vattenföringen är mindre än det ekologiska flödet kan vattenuttaget behöva stoppas. Enligt en modell för att bestämma ekologiskt flöde rekommenderas 30 % av årsmedelvattenflödet (MQ) för att goda levnadsvillkor för de flesta akvatiska organismer ska bibehållas. När flödet efter ett vattenuttag är mindre än 10 % av årsmedelvattenflödet under sommarsäsong har fisk och bottenfauna visats minska i antal och produktion. För mer information om ekologiskt flöde, se Havs- och vattenmyndighetens vägledning om miljöeffekter i ytvatten vid vattenuttag (pdf).
I stället för 30 % av MQ eller en gräns vid MLQ använder några länsstyrelser sig av en riktlinje för mindre vattendrag om att ett minimiflöde om 25 liter vatten per sekund och meter åbredd behövs för att skydda biologiska värden. Denna riktlinje bygger på beräkningar som gjorts med olika exempelvattendrag. Beräkningarna har sedan använts för att kunna avgöra vilket flöde som skulle kunna anses vara skäligt och försvarbart att använda som riktlinje. Observera att eftersom beräkningarna bygger på vattendrag som finns i de aktuella länen kan värdet 25 liter per sekund och meter åbredd inte användas rakt av i hela Sverige.
Vid anmälan om vattenuttag behöver en lämplighetsbedömning av lokalisering göras. Faktorer som behöver ingå i bedömningen för ett vattenuttag kan till exempel vara om översvämning, vattenbrist eller temperatur riskerar att påverka vattenkvaliteten genom ökning av bakterier, förorening, brunifiering, algblomning etc. Dessa faktorer kan påverka användningen och/eller öka reningsbehovet. Om det finns en risk att vattenkvaliteten kan påverkas av klimatförändringarna behöver även dessa tas med i bedömningen. Ett stöd i bedömningen är Livsmedelsverket handbok för klimatanpassad dricksvattenförsörjning, KASKAD, där risker med ett ändrat klimat beskrivs.
Den som bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön ska fortlöpande planera och kontrollera verksamheten för att motverka eller förebygga sådana effekter. Med detta följer även ett ansvar att genom egna undersökningar eller på annat sätt hålla sig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön. För en verksamhet som innebär bortledande av ytvatten skulle det exempelvis kunna handla om att mäta in vattennivån före och efter uttag för att kontrollera hur snabbt en återfyllning sker. Det är då även bra att notera andra omständigheter (kraftig nederbörd, långvarig torka, m.m.) som kan ha en inverkan på vattenförhållandena.
För den som yrkesmässigt bedriver verksamhet eller vidtar åtgärder som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 9 eller 11-14 kap. miljöbalken gäller även förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Det innebär bland annat att resultatet av de fortlöpande undersökningarna och bedömningarna ska dokumenteras. Tillsynsmyndigheten får förelägga en verksamhetsutövare att inkomma med de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen (26 kap 21 § MB). Myndigheten får också förelägga om försiktighetsmått i anmälningsärenden som rör verksamhetens egenkontroll.
Tillsynsmyndigheten bedömer i de enskilda fallen vilken kontroll som behövs för vattenuttaget. Ett minimikrav är att vattenuttagets storlek ska mätas och journalföras. Ett alternativ till mätning av uttaget är journalföring av driftstid. Uttagsmängd kan då beräknas genom att driftstiden multipliceras med pumpens genomsnittliga kapacitet. Kontrollen syftar till att verksamhetsutövaren ska kontrollera den påverkan som uppkommer av vattenuttaget. Krav på kontroll bör ingå i ett beslut som försiktighetsmått.
Konkreta exempel på försiktighetsmått gällande kontroll finns i dokumentet Exempel på försiktighetsmått (pdf).
Tillsynsmyndigheten kan fatta beslut om försiktighetsmått gällande tidsbegränsning.
Vattenuttag är en verksamhet som pågår kontinuerligt eller säsongsbundet under flera års tid. Omprövning sker enligt 24 kap. miljöbalken om förutsättningarna eller behoven förändras. Framtida klimatprognoser och risk för påverkan på allmänna och enskilda intressen behöver tas ställning till. När det gäller vattenuttag är det lämpligt att försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken får råda. I beslut om vattenuttag kan vattenuttaget tidsbegränsas. Ett flertal länsstyrelser anser att 5 år kan vara en rimlig tidsbegränsning för vattenuttaget, men tidsbegränsningen kan vara kortare eller längre beroende på de lokala förutsättningarna. Det tillsynsmyndigheten behöver ta ställning när ett vattenuttag tidsbegränsas är bland annat:
Vattenuttag är en verksamhet som pågår kontinuerligt eller säsongsbundet under flera års tid, men det är också en verksamhet som kan behöva omprövas på grund av nya förutsättningar och behov. Framtida klimatprognoser och risk för påverkan på allmänna och enskilda intressen behöver tas ställning till. När det gäller vattenuttag är det lämpligt att försiktighetsprincipen i 2 kap. 3 § miljöbalken får råda. Beslut som tillsynsmyndigheten fattar, där ett vattenuttag beviljas, bör därför vara tidsbegränsade. En tidsbegränsning på 5 år kan därför vara lämplig. Längre tid som beslutet gäller under kan också sättas. Det tillsynsmyndigheten behöver ta ställning när ett beslut tidsbegränsas är bland annat:
De tre första exemplen är omständigheter som kan göra att tillsynsmyndigheten sätter en kortare tidsbegränsning. När det handlar om en nyanmälan på grund av att tidigare tidsbegränsning löpt ut kan en längre tidsbegränsning sättas om förutsättningarna är desamma eller om uttaget är väldigt litet i förhållande till tillgången.
SGU har gjort ett ställningstagande om tidsbegränsning i tillstånd för grundvattenuttag. Delar av SGU:s resonemang kring grundvatten är applicerbara även för ytvattenuttag (pdf).
I vissa delar av landet förekommer väldigt många anmälningspliktiga vattenuttag och om alla dessa behöver omprövas vart femte år blir det många omprövningar för en miljönytta som kanske inte alltid är så stor. Istället för en tidsbegränsning kan då i stället en formulering i stil med följande användas:
Om förhållandena förändras på ett betydande sätt måste verksamhetsutövaren inkomma med en ny anmälan.
Om uttaget ska göras vid en viss tidpunkt på året, eller säsongsbundet, behöver tillsynsmyndigheten titta på vilket flöde som råder just under den tidsperioden då uttaget ska göras. En tidsbegränsning över en viss period på året kan behöva göras för att begränsa påverkan på allmänna (exempelvis växt- och djurliv och friluftsliv) och enskilda intressen (exempelvis rättigheter för kvarnar eller andra vattenuttag). I andra fall bedrivs bara verksamheten under en viss säsong och då är det under den som vattenuttaget ska ha sin tidsgräns. Vattenuttag ur små vattendrag för bevattning är till exempel ofta problematiska då behovet av bevattning ofta sammanfaller med perioder av låg vattenföring.
Tillsynsmyndigheten behöver ta ställning till om vattenuttaget riskerar att ge upphov till andra skador: under anläggningsskedet genom grumling och körskador, genom läckage från pumpar/maskiner, genom spridning av invasiva arter, påverkan på det rörliga friluftslivet med mera. Om det finns risk för att anläggningsdelarna i sig skadar naturvärden, till exempel att fisk, yngel eller annan fauna sugs in i intaget kan försiktighetsmått som förhindrar detta sättas. Konkreta exempel på försiktighetsmått gällande kontroll finns i dokumentet Exempel på försiktighetsmått (pdf).
Tillsynsmyndigheten behöver också ta ställning till om det planerade uttaget försvårar andra framtida vattenverksamheter. Särskild hänsyn behöver tas till framtida samhällsviktiga verksamheter, exempelvis dricksvattenförsörjning, livsmedelsförsörjning.
En utredning behöver göras för att komma fram till om andra enskilda intressen kan påverkas av vattenuttaget. Enskilda intressenter kan till exempel vara fastighetsägare, servituts-, nyttjanderätts-, fiskerättsinnehavare eller andra nedströmsliggande tillståndsgivna vattenverksamheter, exempelvis vattenkraftverk eller tillståndsgivna vattenuttag. Uppgifter om vilka tillståndsgivna vattenverksamheter som finns i närheten av det planerade vattenuttaget kan hämtas från Mark-och miljöGIS (tidigare Miljöboken), för mer information se det tidigare avsnittet om kumulativa effekter. I vissa anmälningsärenden uppkommer frågor om ersättning eller andra civilrättsliga frågor mellan verksamhetsutövaren och en eller flera sakägare. Verksamhetsutövaren och sakägaren måste komma överens om ersättningsfrågor eller andra civilrättsliga frågor utanför anmälningsförfarandet. I annat fall kan inte verksamheten hanteras som en anmälan om vattenverksamhet. Är parterna inte överens bör tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd för vattenverksamheten.
En förutsättning för att få göra vattenuttag, eller utföra arbeten i vatten, är att verksamhetsutövaren har rådighet över vattenområdet. Rådighet kan man ha genom att äga vattenområdet, via servitut, eller genom avtal med fastighetsägaren. Tillsynsmyndigheten kan inte pröva rådigheten i en handläggning av anmälan av vattenverksamhet men vid invändningar mot rådigheten kan det innebära att ansökan måste prövas av domstol.
Bestämmelser om rådighet finns i 2 kap. lagen (1998:812) om särskilda bestämmelser för vattenverksamhet. Enligt 2 kap. 4 § i denna lag har den som vill bedriva vattenverksamhet rådighet om vattenverksamheten innebär vattentäkt för allmän vattenförsörjning, allmän värmeförsörjning eller bevattning. Tillsynsmyndigheten ska tydligt informera verksamhetsutövaren om kravet på rådighet, men det är verksamhetsutövarens ansvar att se till att denne har rådighet.