När verksamhetsutövaren inventerat sina kemikalier och processer, uppdaterat egenkontrollen och redovisar en bedömning av sin påverkan i vattenförekomsten är det tillsynsmyndighetens roll att granska risken för att verksamhetens utsläpp försämrar statusen eller att MKN äventyras. Här beskriver vi vilka frågeställningar tillsynsmyndigheten har att ta ställning till. Svar och kommentarer finns i det material vi länkar till.
Verksamheter som påverkar vattenmiljön måste redovisa hur statusen påverkas och om MKN riskerar att äventyras. Redovisningen ska utgå från hur relevanta kvalitetsfaktorer och parametrar riskerar att påverkas och om en otillåten försämring kan uppkomma. Verksamhetsutövaren måste även redovisa vilken betydelse verksamhetens påverkan har för möjligheterna att nå den status den aktuella vattenförekomsten ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.
Tillsynsmyndigheten behöver förhålla sig till bedömningsgrunderna när krav ställs på verksamhetsutövaren. Bedömningsgrunderna finns i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25. I föreskrifterna anges de naturvetenskapliga kriterierna som ligger till grund för klassificeringen av ekologisk- och kemisk ytvattenstatus. I föreskrifterna redogörs för kvalitetsfaktorer, parametrar och index, hur referensvärden räknas fram och vilka klassgränserna är med mera.
Observera att bedömningsgrunderna riktar sig främst till Vattenmyndigheterna som ska utföra klassificeringen av vattenförekomsterna och därefter besluta om miljökvalitetsnormerna. Tillsynsmyndigheterna bör förhålla sig till dessa bedömningsgrunder när krav ställs på verksamhetsutövare vid redovisning av påverkan på miljökvalitetsnormerna.
Bedömningsgrunderna innehåller referensvärden eller referensförhållanden och klassgränser för en kvalitetsfaktor (exempelvis växtplankton, näringsämnen, konnektivitet).
Klassificering av siktdjup som är en fysikalisk-kemisk kvalitetsfaktor.
EK (Ekologisk kvalitetskvot) beräknas enligt följande:
EK = observerat siktdjup / referensvärde
Utifrån denna kvot kan du få en uppfattning av verksamhetens påverkan av statusen.
Status EK-värde
Hög 0,67≤EK
God 0,50≤EK<0,67
Måttlig 0,33≤EK<0,50
Otillfredsställande 0,25≤EK<0,33
Dålig EK<0,25
En övergripande problematik är att vattenförekomster mottar utsläpp från en rad olika utsläppsverksamheter, vars utsläpp och transport varierar över tid. Dessa utsläppsverksamheter delas vanligtvis upp mellan punkt- och diffusa utsläpp.
Kontakta aktuell kommun samt länsstyrelsen för att vara säker på att alla källor till en viss förorening finns med i beräkningarna för en vattenförekomst. Att samtliga källor finns med är nödvändigt för att kunna beräkna hur stora utsläpp som kan vara tillåtna från en viss verksamhet. Det är viktigt att vattenförekomstens ”utsläppsutrymme” inte överskrids vare sig i nuläget eller i framtiden.
Läs mer om otillåten försämring och äventyrarbegreppet.
För diffusa utsläpp av kväve och fosfor har SMHI modellberäkningar på sin vattenwebb, som också kan utgöra underlag.
För att göra bedömningarna krävs oftast både mätdata och beräkningar. Ett vanligt förekommande ämne som i regel behöver följas upp är fosfor. Halten i sig är dock inte avgörande. När verksamhetsutövaren gör en riskbedömning behöver utsläppen relateras till den ekologiska kvoten som utgår från referensvärdet för vattenförekomsten.
Exempel på beräkning av fosfor i recipient för vattendrag (PDF)
Exempel på beräkning av fosfor i recipient för sjö (PDF)
För beräkning av hur utsläpp från verksamheten kan påverka en kvalitetsfaktor behöver man räkna fram en så kallad spädningsfaktor. Detta kräver dock att verksamhetsutövaren har god kontroll på flöden ut från verksamheten. Det bästa är att det också finns representativ provtagning i vattenförekomsten.
Beräkning av koncentration i recipient (PDF)
För mer information av hur man bedömer risker vid utsläpp av miljögifter, se vår sida Tolkning av provresultat.
Utsläpp kan orsaka skador på det biologiska livet även om inte uppmätta eller modellerade halter av ämnen visar på risk för att normen äventyras. För riskbedömning genom analys av de biologiska kvalitetsparametrarna är det nödvändigt att gå tillbaka till bedömningsgrunderna i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) och titta på varje enskild biologisk kvalitetsfaktor.
Tillsynsmyndigheten ska granska verksamhetsutövarens redovisning och bedöma om redovisningen är fullständig enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter och bedömningsgrunder, eller om ytterligare krav bör ställas. Med hjälp av övriga delar i handläggarstödet bör tillsynsmyndigehten kunna få hjälp med att besvara exempelvis nedanstående kontrollfrågor:
När tillsynsmyndigheten har granskat verksamhetens redovisning utgående från MKN kan eventuella ytterligare krav ställas genom föreläggande om ett utförligare underlag, ytterligare undersökningar, provtagningar, skyddsåtgärder och försiktighetsmått med mera.
Utredningen av en viss verksamhets eller åtgärds påverkan måste ange hur relevanta kvalitetsfaktorer/parametrar riskerar att påverkas i nutid och om en otillåten försämring kan befaras.
Utredningen måste även ange hur vattenförekomstens status eller potential riskerar att påverkas i framtiden och vilken betydelse påverkan från den aktuella verksamheten har för möjligheterna att nå den status eller potential den aktuella vattenförekomsten ska ha enligt en miljökvalitetsnorm.
När ovanstående frågor är utredda och klara återstår bedömningen av om verksamheten försämrar statusen eller äventyrar MKN. För att bedöma detta kan tillsynsmyndigheten ställa följande frågor:
Det finns alltid ett visst mått av osäkerhet i klassificeringen. Detta kan påverka både verksamhetsutövarens riskbedömning och tillsynsmyndighetens granskning och bedömning.
Det är viktigt att känna till hur statusklassificeringen är uppbyggd och därmed förstå de osäkerheter som är förknippade med klassificeringen, exempelvis:
Vattenmyndigheten bedömer osäkerhet och tillförlitlighet i klassificeringen vilket dokumenteras i VISS. Tillsynsmyndigheten behöver ta hänsyn till detta i sin bedömning, vilket kan öppna för behov av kontakt med beredningssekretariatet.
Data från verksamhetsutövarens provtagning och riskbedömning kan också innebära att en vattenförekomst behöver klassas om. Även här är det viktigt att tillsynsmyndigheten tar kontakt med sitt beredningssekretariat för att diskutera behovet av en sådan omklassning.
Statusklassificeringen utvecklas allt eftersom mer och bättre övervakning sker som förbättrar och förfinar klassificeringen.
Varje länsstyrelse har ett beredningssekretariat som kan svara på dina frågor om MKN vatten. Beredningssekretariatet tillsammans med vattenmyndigheterna genomför alla analyser och bedömningar som redovisas i VISS. Där finns mycket kompetens kring klassificering och övervakning.
Fråga ditt beredningssekretariat när du behöver stöd och råd.