När tillsynens verktyg inte räcker till för att uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten återstår en sista möjlighet för tillsynsmyndigheten att agera inom ramen för miljöbalkens 24 kapitel om prövning.
Verksamhetsutövaren har nu inventerat och sett över sina kemikalier och processer och mätt sina utsläpp både vid källan och i recipienten/vattenförekomsten. Verksamhetsutövaren har även vidtagit möjliga åtgärder för att optimera driften, sett över ny reningsteknik och uppdaterat rutiner för verksamheten med mera.
Verksamhetens utsläpp riskerar dock fortfarande att medföra att god status inte kan uppnås i närmaste vattenförekomst eller riskerar att försämra statusen i vattenförekomsten.
Tillsynen räcker här inte till för att uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten, men tillsynsmyndigheten har ändå möjlighet att agera inom ramen för miljöbalkens 24 kapitel.
Grunden för prövning en av verksamhet i förhållande till miljökvalitetsnormerna för vatten återfinns i 5 kap. 4 § miljöbalken. Där framgår att en verksamhet inte får påbörjas eller ändras om föroreningar från verksamheten ger upphov till en ökad förorening eller störning som innebär att vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller som har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå miljökvalitetsnormen. Det framgår också att det ska finnas villkor i nya och omprövade tillstånd som reglerar detta. Om åtgärder inom ramen för tillsynen inte är tillräckliga för att en befintlig verksamhet ska klara miljökvalitetsnormerna för vatten aktualiseras bestämmelserna i 24 kap. miljöbalken.
Tillsynsmyndigheten kan uppmana verksamhetsutövaren att söka nytt tillstånd eller ändrat tillstånd för att villkor för utsläpp till vatten bättre ska anpassas till miljökvalitetsnormerna för vatten.
Tillsynsmyndigheten ska verka för att samrådet inför nytt eller ändrat tillstånd blir så bra som möjligt. Vid undersökningssamrådet är det viktigt att samrådshandlingarna innehåller uppgifter om lokaliseringens påverkan på ett område där miljökvalitetsnormerna inte följs eller riskerar att inte kunna följas (enligt 12 § 3j miljöbedömningsförordningen, 2017:966). Om verksamheten innebär betydande miljöpåverkan ska miljökonsekvensbeskrivningen beskriva vilka åtgärder som kommer vidtas så att verksamheten inte medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte kan följas (enligt 6 kap. 35 § 6. miljöbalken).
Ett ändringstillstånd får inte förenas med så ingripande villkor eller andra bestämmelser att verksamheten inte längre kan bedrivas eller försvåras (jmf 16 kap. 2a § samt 24 kap. 8 och 9 §§ miljöbalken).
Om verksamhetsutövaren inte är nöjd med det nya beslutet kan verksamhetsutövaren välja att inte ta detta i anspråk, och fortsätta att bedriva verksamhet i enlighet med det gamla tillståndet.
Tillsynsmyndigheten kan kontakta tillståndsmyndigheten om att en omprövning bör ske av verksamheten. (Juridiskt korrekt säger man att att tillsynsmyndigheten ansöker hos tillståndsmyndigheten om en omprövning.) Omprövning innebär ändring av exempelvis villkor eller produktionsmängder men verksamheten får inte avsevärt försvåras. Omprövning innebär inte att hela verksamheten prövas, då söks istället ett helt nytt tillstånd (se ovan).
Innan tillsynsmyndigheten initierar ett omprövningsärende måste det finnas underlag som talar för att verksamheten med någon betydelse medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte följs (se 24 kap. 5 § 2. miljöbalken).
Det är slutligen tillståndsmyndigheten som avgör om en omprövning ska startas, inte tillsynsmyndigheten. Om tillståndsmyndigheten beslutar om att starta en omprövning förelägger ofta tillståndsmyndigheten verksamhetsutövaren om att inkomma med uppgifter.
Inte heller vid omprövning av tillstånd får tillståndsmyndigheten fatta beslut som gör att verksamheten avsevärt försvåras (24 kap. 9 § miljöbalken).
Tillsynsmyndigheten kan kontakta tillståndsmyndigheten om att tillståndsbeslutet för en viss verksamhet helt eller delvis ska återkallas. Detta kan ske om det uppkommit en olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts (24 kap. 3 § 3. miljöbalken). Det kan också ske om det krävs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet (24 kap. 3 § 7. miljöbalken). Tillståndsmyndigheten beslutar om tillståndet ska återkallas helt eller delvis.
Vattendirektivet och Industriutsläppsdirektivet (IED) är lagstiftningar som regleras parallellt. Detta innebär att vattenförvaltningens krav på att miljökvalitetsnormerna ska följas och de utsläppskrav som följer av kraven i Industriutsläppsdirektivet om BAT-slutsatser för vissa verksamheter ska vara uppfyllda.
Om en enskild verksamhet uppfyller BAT men MKN i vattenförekomsten riskerar att inte kunna följas kan tillsyns- eller prövningsmyndigheten ställa krav som går utöver BAT-slutsatserna för att säkerställa att god status uppnås. Detta då BAT-slutsatserna endast är minimikrav.