För att bedöma om verksamhet med utsläpp av näringsämnen leder till en övergödningspåverkan i en eller flera vattenförekomster kan mätningar av såväl biologiska som kemiska kvalitetsfaktorer krävas.
Undersökningarna kan utföras antingen i egen regi eller genom ett program för samordnad recipient kontroll (SRK).
Utgångspunkten i vattenförvaltningens operativa övervakning är att den ska omfatta de kvalitetsfaktorer som är mest känsliga för att visa på de miljöproblem som påverkan kan ge upphov till. I tabellen du hittar här till höger på sidan, listas de olika kvalitetsfaktorerna och vilka miljöproblem de är känsliga för.
Det är viktigt att undersökning och utvärdering följer standardiserade metoder vilka finns beskrivna hos Havs- och vattenmyndigheten.
I de flesta sjöar och vattendrag är fosfor det begränsande näringsämnet och den viktigaste parametern att bedöma för övergödningspåverkan. För kväve finns det bara bedömningsgrunder för sjöar vilka går ut på att bedöma om kväve kan vara det begränsande näringsämnet. Kväveutsläpp från till exempel reningsverk kan däremot ofta medföra att halter av ammonium och det särskilt förorenande ämnet ammoniak (NH3-N) kan överskridas, se miljögifter.
I kustvatten orsakas övergödning av ökad tillförsel av både kväve och fosfor. Bedömningsgrunderna omfattar vinter- och sommarvärden för totalhalter och lösta oorganiska halter för kväve och fosfor.