Provtagningspunkter och provtagningsfrekvens

Börja med att utvärdera verksamhetens utsläpp. Följande frågeställningar kan vara till hjälp:

• Är utsläppen kontinuerliga eller sker de vid specifika tillfällen?
• Förekommer olika ämnen vid olika tidpunkter?
• Skiljer sig utsläppen vid olika årstider?
• Finns det flera utsläppspunkter?
• På vilket djup är utsläppspunkterna belägna?

Om verksamheten är placerad vid en recipient där en eller flera verksamheter har sina utsläpp (diffusa utsläpp och punktutsläpp) kan det vara viktigt att tänka på hur övriga utsläpp kan komma att påverka representativiteten av analysresultatet.

Representativiteten, i tid och rum, är en viktig fråga när provtagningspunkterna tas ut. Valet av provpunkter ska påvisa miljöförhållandena från verksamhetens utsläpp i vattenförekomsten som helhet, vid påverkan på miljökvalitetsnormerna, men även kunna påvisa lokal påverkan som till exempel effekter i strandzonen.

Vid provtagning av en enskild verksamhets påverkan är omblandningen från utsläppspunkten av stor betydelse. Nedströms en punktkälla finns ett område där utsläppet inte fullt ut har blandats med recipientens vatten. Sker provtagningen inom detta område kan resultatet variera mycket beroende på var i utsläppsplymen mätning sker. Provtagningen bör ske vid utsläppspunkten samt i en gradient utgående från denna.

Det är svårt att ge några generella regler för hur långt nedströms en punktkälla som provtagningen ska ske för att provresultaten ska vara representativa för verksamheten då de lokala förutsättningarna kan vara stora. Här spelar ett flertal faktorer in som till exempel strömförhållanden, nivåvariationer, bottentopografi och var punktkällan mynnar i recipienten. I ett vattendrags mynningsområden kan det exempelvis förekomma varierande strömriktning. Vid högt vattenstånd i nedströms liggande kustområde eller sjö kan vattnet rinna uppåt i vattendraget i stället. En provtagningspunkt i ett mynningsområde kan, om den placeras fel, tillfälligt störas av uppströmmande havs- eller sjövatten.

Följande frågeställningar kan vara till hjälp vid utvärdering av recipienten:

• Hur ändras vattenmängden under året och hur flödar vattnet?
• Förekommer det skiktning på grund av olika temperaturer eller salthalt?
• Hur ändras recipienten under olika årstider?
• Finns det områden med syrefattiga bottnar så att nedbrytningshastigheten är låg?
• Är recipientens ekosystem extra känsligt? 

Verksamhetens provtagning ska ställas i relation till vattenförvaltningens övervakningsstationer, som klassificeringen har utgått ifrån, för att klargöra om verksamhetens utsläpp riskerar att statusen försämras på kvalitetsfaktornivå.

Detta kan ske genom provtagning eller med spridningsmodeller så att bilden av verksamhetens utsläpp klargörs. Hydrodynamiska modelleringar, och helst då tre dimensionella, blir ett allt viktigare verktyg i tillsynen för att förstå och tolka situationer i vattenmiljön. Modellerna kan beskriva hur föroreningar sprids i vattenmassan, påverkansområde, avrinning, markläckage, punktutsläpp och diffusa utsläpp. Men modeller kan oftast inte helt ersätta mätningar. Tillsynsmyndigheten kan kräva in mätningar som verifierar och kalibrerar modellverktyget.

Genom modellering kan interpolering ske i tid och rum mellan provtagningarna, då variation över tid är viktigt. Modellering ger även möjligheter att extrapolera extrema händelser och undersöka eventuella effekter av olika förändringar och åtgärder.

Som nämnts tidigare i texten så kan kraven på provtagningfrekvens i miljöövervakningen för att utvärdera statusen i en vattenförekomst skilja sig mot antal mätningar som krävs som krävs för att utvärdera en verksamhets påverkan på en recipient. Det är därför inte möjligt att ta fram en generell rekommendation för provtagningsfrekvens då varje verksamhet och recipient är unik men eftersom detta handläggarstöd är tänkt att stötta i tillsynen utifrån ett MKN-perspektiv kan det vara intressant att visa på hur tillförlitligheten sätts vid statusklassningen i cykel 3. Informationen i tabellerna i excelarket grundar sig på hur EU definierar tillförlitligheten inom rapporteringen.

Vi har tagit fram en excelfil med olika tabeller för tillförlitligheten på parameternivå. Utgångspunkten är att provresultaten som används är representativa för vattenförekomsten. Vad som anses representativt står att läsa i flera av kapitlen i Havs och vattenmyndighetens vägledning, rapport 2016:26.

Tillförlitlighet för parameternivå, excel

Skalan på tillförlitligheten som tillämpas i de olika matriserna, vattenfas, sediment och biota är:

• 0 (information saknas)
• 1 (låg)
• 2 (medel)
• 3 (hög) 

Det är inte bara antal prover och kvaliteten på provresultaten som ligger till grund vid bedömning av tillförlitligheten. Andra faktorer såsom provpunkternas placering och förekomst/icke förekomst av påverkanskällor vägs också in.