För ytvattenuttag av större omfattning samt grundvattenuttag gäller generell tillståndsplikt enligt 11 kap. 9 § miljöbalken. Även för ytvattenuttag av mindre omfattning kan tillstånd krävas. Det gäller till exempel om åtgärderna kan påverka värdefull natur eller om någon enskild påverkas och inte samtycker.
En verksamhetsutövare får ansöka om tillstånd hos mark- och miljödomstolen även om det inte krävs tillstånd för verksamheten enligt 11 kap. 9 § andra stycket.
Ett tillstånd från domstol (vattendomstol, miljödomstol eller mark- och miljödomstol och deras överinstanser) ger tillståndsinnehavaren företräde i nyttjandet av vattenresursen.
Tillsynsmyndigheten får, i enlighet med miljöbalkens 11 kap. 9 a § andra stycket, i det enskilda fallet förelägga om att en anmälningspliktig verksamhet ska söka tillstånd. Enligt 23 § förordningen (1998:1388) om vattenverksamheter ska tillsynsmyndigheten förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd för vattenverksamheter, om tillsynsmyndigheten bedömer att den anmälda vattenverksamheten skadar allmänna eller enskilda intressen. När det gäller påverkan på enskilda intressen kan det handla om att en sökande och en annan sakägare inte kommit överens i sakfrågan eller i frågor som rör ersättning eller annat civilrättsligt.
Enligt 11 kap. 11–12 §§ miljöbalken behövs i vissa fall inget tillstånd för vattenuttag. För mer information om undantagen, se avsnittet Undantagen
Enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken får regeringen meddela föreskrifter om att det för vissa vattenverksamheter istället för tillstånd ska krävas att verksamheterna har anmälts. Anmälan om vattenuttag ska göras till tillsynsmyndigheten åtta veckor innan de påbörjas. I 19 § 9p. samt 10 p. förordning (1998:1388) om vattenverksamheter anges vilka vattenuttag som omfattas av anmälningsplikt:
Tillsynsmyndighetens beslut efter en anmälan om vattenverksamhet är inte samma sak som ett tillstånd eftersom det inte har rättskraft enligt 24 kap. 1 § miljöbalken. Ett anmält vattenuttag är därmed inte skyddat från framtida tillsynsåtgärder från tillsynsmyndigheten.
Sammanställning av lagstöd. Miljöbalken förkortas MB. Lagen med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet förkortas LSV.
Lagstöd | Innehåll |
2 kap. MB | De allmänna hänsynsreglerna gäller för alla som bedriver, avser att bedriva eller har bedrivit en verksamhet. De allmänna hänsynsreglerna riktar sig i första hand till verksamhetsutövaren. |
5 kap. 4 § MB | En verksamhet eller en åtgärd får inte påbörjas eller ändras om vattenmiljön försämras på ett otillåtet sätt eller om möjligheten att uppnå den status eller potential som vattnet ska ha enligt en miljökvalitetsnorm äventyras. |
9 kap. 6 § MB | Tillstånd och anmälningsplikt för miljöfarlig verksamhet. I de fall en prövning eller omprövning av en miljöfarlig verksamhet även innefattar vattenbortledning är det bra om länsstyrelsernas vattenhandläggare är med och gör en bedömning om även tillstånd eller anmälan om vattenverksamhet för vattenbortleding enligt 11 kap. MB behövs. |
9 kap. 10 § MB | En kommun får föreskriva om tillstånds- eller anmälningsplikt för nya grundvattentäkter i områden där det är eller kan bli ont om sött grundvatten. |
9 kap. 6 § LSV | Är flera fastigheter beroende av samma grundvattentillgång för förbrukning till husbehov, skall vattnet fördelas mellan dem efter vad som är skäligt. |
11 kap. 9 a § MB | Anmälningsplikt istället för tillståndsplikt. Regleras närmare i 19 § förordning (1998:1388) om vattenverksamheter. |
11 kap. 11 § MB | Husbehovsförbrukning undantas tillståndsplikt. |
11 kap. 12 § MB | Tillstånd behövs inte om det är uppenbart att allmänna eller enskilda intressen inte skadas. |
16 kap. 10 § MB | Om en vattenverksamhet har bedrivits utan tillstånd är verksamhetsutövaren bevisskyldig. |
26 kap. 9 § MB | Stöd för föreläggande. |
26 kap. 19 § MB | Verksamhetsutövarens egenkontroll |
Varje verksamhetsutövare är skyldig att iaktta de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Dessa övergripande bestämmelser ska vara vägledande för det allmännas agerande och för tillämpningen av miljöbalken.
Verksamhetsutövaren måste bedriva egenkontroll. Det är en följd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken (till exempel omvända bevisbördan, kunskapskravet och kravet på bästa möjliga teknik) och kravet på egenkontroll i 26 kap. 19 § miljöbalken. Vad egenkontrollen ska omfatta vid yrkesmässiga verksamheter regleras i förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. I avsnittet Bedömning av anmälan finns mer information om egenkontroll.