Lagtext 11 kap. 12 §: Tillstånd enligt denna balk eller anmälan enligt 9 a § behövs inte, om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom vattenverksamhetens inverkan på vattenförhållandena.
Bestämmelsen går åtminstone tillbaka till äldre vattenlagen från 1918, eventuellt längre än så. Systemet kring vattenverksamheter är uppbyggt på att allt som faller inom definitionen av vattenverksamhet är tillståndspliktigt. Man gör här ingen skillnad på verksamheter med stor eller liten miljöpåverkan. Av den anledningen har det behövts en form av ventil för åtgärder där det är uppenbart att varken enskilda eller allmänna intressen skadas. Det skulle helt enkelt bli för orimligt att pröva alla åtgärder som sker i vatten.
Det är upp till verksamhetsutövaren att bedöma om 11 kap. 12 § miljöbalken är tillämpbar eller inte. Tillsynsmyndigheten fattar inte beslut för att godkänna en vattenverksamhet enligt 11 kap. 12 § miljöbalken. Om en verksamhetsutövare meddelar att undantaget är tillämpbart för deras vattenverksamhet kan tillsynsmyndigheten meddela att man inte tar ställning i frågan, och att ansvaret vilar på verksamhetsutövaren. Däremot om det är uppenbart att 11 kap 12 § miljöbalken inte är tillämpbar måste tillsynsmyndigheten meddela att tillstånd/anmälan krävs.
Det är alltid verksamhetsutövaren som har bevisbördan. Enligt 16 kap. 10 § miljöbalken är verksamhetsutövaren bevisskyldig i fråga om de förhållanden som rådde i vattnet innan verksamheten sattes igång om vattenverksamhet har bedrivits utan tillstånd.
För verksamheter som bedrivs utan tillstånd enligt undantaget i 11 kap. 12 § miljöbalken är inte verksamhetsutövaren skyldig att bedriva någon egenkontroll enligt 26 kap. 19 § miljöbalken. Enligt 26 kap. 19 § miljöbalken ska den som bedriver en verksamhet som kan befaras medföra olägenheter för människors hälsa eller miljön fortlöpande planera och kontrollera verksamheten. Eftersom det vid tillämpningen av 11 kap. 12 § miljöbalken ska vara uppenbart att verksamheten inte skadar några allmänna eller enskilda intressen finns därför ingen skyldighet att bedriva egenkontroll. I fall där det inte är uppenbart att inga intressen skadas, som till exempel vattenuttag under torrperioder, kan tillsynsmyndigheten dock begära in uppgifter eftersom det då inte längre är uppenbart att allmänna eller enskilda intressen inte skadas. Undantaget i 11 kap. 12 § gäller heller inte om det finns en risk för att beslutade miljökvalitetsnormer eller skyddade områden påverkas, påverkan på dessa innebär att det inte är uppenbart att ens verksamhet inverkar negativt på dessa värden. Observera att verksamhetsutövaren alltid är skyldig att följa hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken även om vattenbortledningen är en sådan som omfattas av 11 kap. 12 § miljöbalken.
Det är viktigt att alltid komma ihåg att tillsynsmyndigheten även har tillsyn över verksamheter som tillkommit utan prövning.
I denna checklista för bedömning av om 11 kap. 12 § miljöbalken är tillämpbar eller inte (pdf) sammanställs ett antal bedömningsfaktorer som kan användas som stöd för bedömning om verksamhetsutövaren har gjort en korrekt bedömning eller inte. Alternativt kan tillsynsmyndigheten behöva göra en bedömning i det fall det inkommer klagomål där någon hävdar att åtgärden skett med stöd av undantaget. Observera att en bedömning måste göras från fall till fall.
Det är verksamhetens inverkan på vattenförhållandena som är av betydelse för bedömningen av om undantagsregeln ska vara tillämplig. Med inverkan på vattenförhållandena avses i första hand en ändring av vattnets djup eller läge men även inverkan på ett vattenområdes användning ska beaktas, exempelvis båttrafik.